Ett avgörande öde.. den båten..Som jag har vänt och brytt min hjärna om att jag var fel.. varför jag alltid ska tycka saker.. I ett tidigare inlägg skrev jag att jag skulle träna på att vara tyst.. Vaddå lära mig vara tyst? Nä tvärtom ska jag lära mig att säga ifrån.. Nu har bubblan spruckit.. jag är inte fel, inte skyldig.. va skönt att få se och känna det!
Nu är det bara att vänta på att saker och ting reder ut sig och det bästa av allt, jag behöver inte agera..
Under tiden går jag nya vägar, avvaktar, känner in.. känns det bra? Ok, ja då fortsätter jag framåt. Nya vänskaper odlas, det finns goa vänner som bryr sig.. gäller bara att se dem när de finns där mitt framför näsan!
Jag är glad att jag har Rolf, en go man, snäll, lugn ok.. lite tyst ibland =) och pratar för mycket ibland =) men alltid mån om mig! Som kan hålla samma takt i skogen.. lika envis som jag..
Livet är härligt och ska så vara också, inte en kamp och en strid.. nä..
