Jag blir matt..

Nu har de lyckats.. eller kanske är det posten som gjort det.. men min ansökan kom aldrig fram som jag skickade i mars.. så nu vet jag inte när min ansökan om sjukersättning blir klar. Skickat in nya papper idag, så nu är det bara till att vänta. Ska tydligen prövas lite till.. ok.. kom an bara.. rädsla..

Kursen Recovery Dynamics

Väldigt givande men ack så jobbigt. Här kan ni läsa om behandlingen. Det framgår inte så mycket av sidan att den även fungerar på känslomässiga problem utan vänder sig främst till drog och spelmissbruk. http://www.nyvy.nu/

Ska berätta mer om kursen men nu är det natti natti som gäller..

Nyfiken och samtidigt skitskraj..

Imorgon börjar en kurs för anhöriga till missbrukare. Kursen är enligt 12-stegsmetoden. Är väldigt nyfiken och samtidigt skraj, sa på jobbet idag att jag tar vattenfast mascara på mig.. Den här kursen tror jag många skulle behöva gå på, inte bara de som har levt med missbruk inpå sig utan även om de är uppväxt i en dyskunktionell familj eller bara behöver få lite bra input. Ser fram emot att få växa som människa men jag tror att det kommer att göra ont..

Så det händer mycket just nu, sönerna mår bättre, dotterna tar tag i sitt magonda och handskas med det svar som kommer. Så modiga barnen är, de behöver inte gå tills de blir närmare 50 år innan de sopar i farstun. Jag är en stolt mamma! Förhoppningsvis har de fått något med sig på vägen även om början var krånglig och svår.. Min kurator sa att vi lär genom lidande så vi är nog väldigt visa i min familj..

En annan sak hon sa kloka kurator är att om alla visste om missbruket..-ja sa jag.. och det var tydligen inte så självklart. Jag har ju aldrig i hela mitt liv kunnat fejka något utan alltid sagt som det varit vilket inte varit uppskattat. nu vet jag att det är en tillgång. Det är väl då man kan säga att man har en elefant i vardagsrummet.. när man inte talar om problemen..

9-16 i tre dagar och sedan tre dagar till i slutet på maj, då ska jag bli en förhoppningsvis helare människa.. wish me luck!!

Härliga vår!

Nu var det längesen jag skrev, inte mått så bra så allt jag skrev kändes bara som om jag spydde galla över något. Nu har jag i alla fall kommit iväg till en kurator för att prata av mig. Livet runt omkring börjar också lätta. Så nu känns det lite bättre.


Älskar våren, det är den bästa tiden på året. Ja, ja.. älskar sommaren och hösten också, de står för något annat men våren är speciell. Vatten som brusar, får ett speciellt pirr i magen av översvämmande vatten. VET att det inte är kul för den som drabbas men det pirrar ändå..

Eftersom jag inte mått bra och det under ganska lång tid så finns det nu ingen återvändå, nu ska jag reda ut saker för vad de är. Ensamhetskänslan.. hur gör jag med den? Att inte bli lyssnad på? Hur gör jag i de sammanhang som jag upplever att när jag säger något så är som om jag inte syns, flera gånger får jag ropa till samlingen av människor som inte lyssnar, beror det på dem eller mig.. Funderar.. Det finns stunder när jag verkligen tänkt, vad gör jag här med de här människorna? Vad tillför de mig?

Å andra sidan så finns det ställen där de verkligen lyssnar som tex på mitt jobb, cheferna tar mig på allvar.. betyder mycket för mig!

Hade en härlig valborgsmässoafton med körsång (av oss i kören), vi klarade oss från regnet, det kom senare.. och så umgicks vi med svägerskan och hennes familj. Trevligt!

Nu hoppas jag att jag kan hålla i detta med skrivandet.. Ha en skön första maj, trots regnet!