Nu är tiden kommer för Tant Torsten.. tror jag glömt bort henne för andra alldeles för länge nu.. hon föddes på allvar 2002 då jag fick ett frispel på en full karl som inte kom med när han sa att han skulle. Vi var på en fest och jag blev trött. Vår vän hade talat om för oss att vi skulle se till att han kom hem när vi sa att vi skulle åka hem.
Tiden kom för hemfärd, jag mådde inte så bra, hade ganska nyligen gått hem och sjukskrivit mig då jag dök både fysiskt och psykiskt. Nu var han i högform och ville inte alls följa med i bilen.. både jag, Rolf och hans syster försökte. Varför vi inte bara åkte vet inte jag.. lojalitet kanske..
Nåväl efter en hel del truls så fick jag tag i karln, slet med honom (humöret hade runnit över) och drog honom runt bilen och satte ner honom på sätet medans mannen förtvivlat tittar på de andra och säger -finns det ingen som kan hjälpa mig..
Så vi skrattat åt detta.. men det ligger en del allvar i detta med Tant Torsten också, henne sätter man inte plats hur som helst.. eller jo det kanske jag låtit mig göras med lite för mycket lite för länge nu.
Har alltid brytt mig om andra, haft civil kurage när det hänt något. Flyttat på busar, förebyggt bråk.. ja de kallade mig för Bodygard ett tag.. finns anledning kan jag säga. Undrar hur det kommer sig att jag uppehåller mig bland folk som inte har så stort "bry" om andra, om mig.. nej de lever sina ego-liv och jag mår dåligt av bara närvaron..
Så nu gäller det.. skingra dimman så jag kan se klart.. för nu kommer hon Tant Torsten.. bered plats!