Jaha vem sa att livet skulle vara en rak väg från början till slut? Ingen vad jag vet, man kommer till en känsla att nä- nu räcker det inte till, det liv jag har nu. Så är man tvungen att omvärdera, tänka om, ändra på valen så att det känns bra igen.
Det kan vara en flytt, endera ensam eller tillsammans med den man lever med, eller så drar man iväg ensam, lever singelliv så länge det känns bra. Sakta kryper känslan på en att ensam - nä det känns inte bra. Man börjar längta efter kärlek igen, tvåsamhet, att höra till och ha en gemenskap.
Så träffar man någon som livet känns som handen i handsken med igen.. så går tiden och det kommer fram små egenheter som till slut känns övermäktiga att leva med.. så måste man välja om igen.
Det går en tid så träffar man prinsen - igen..
Livet känns bra, allt flyter på.. detta känns för resten av livet! Så kommer det dagar när det känns tomt, vad står på nu då? Fortfarande är känslan bra, jag vill dela livet.. men ändå.. nä det känns tomt.. Så blir känslan starkare och starkare, det är inte helt ok längre..
Vi som älskar varann börjar att varann för givet, det är inte så noga längre att bry sig om.. frågar aldrig hur har din dag varit, omtanken är borta. Lite trött kommer hem från jobbet, äter och sjunker ner framför tv;n utan att säga många ord. Somnar kanske till och så går kväll efter kväll..
Till helgen är det någon rolig tävling att åka på, varje helg kanske både lördag och söndag och där sitter du ensam. Hitta på något för egen del, javisst.. men varje helg - nä.
Så nu är det att arbeta på relationen igen och att kämpa för att den ska överleva, att inte acceptera att bli tagen för given utan att ta tillbaka respekten för din person. Att kräva att vi betyder något för oss och om inte så då får vi välja en annan riktning på den väg vi började gå på för snart 10 år sedan..
