Ovan, en ögonblicksbild från konferensen.. engagerade medlemmar i RBU
Alltid lika skoj att träffa gamla och nya vänner i RBU, ett surr uppstår när det gått ett tag. Då har alla kommit igång och pratar om allt som förenar, för så är det.. det är mer som förenar än som skiljer även om det är olika åkommor våra barn och ungdomar har.
För mig var det så att jag börjar känna av att jag har inga småbarn längre.. jag brinner inte lika.. känner att jag "vuxit" ifrån det mesta som alla pratar om. För mig är det "fel" diagnos.. för stora barn.. jo de är ju vuxna nu och det är helt andra problem som arbete och sysselsättning, mediciner.. mm
Allt har väl sin tid, så sant som det är sagt. Så nu gäller det att uppfostra nya som kan ta över rodret.. som brinner lite mer.. klart att jag också känner det där drivet efter en helg med "likasinnade" men det är ju också så att jag inte vet särskilt mycket om hur LSS och LASS, skolan, sjukvården, hab mm fungerar längre och vissa av dessa frågor har jag aldrig blivit berörd av eftersom mina barn inte hade de behoven.
Så nu ska jag arbeta på att få avgå.. undrar hur det kommer att gå?
