Jag har varit medlem i RBU (rörelsehindrade barn och ungdomar) sedan 1997 och varit ordförande i.. ?.. kanske 13-14 år. Har jag faktiskt glömt bort..
NU har jag bestämt mig för att avgå och hur skönt är inte det då?! I många år har jag varit en trött ordförande som ändå stannat kvar för att vi inte haft någon som kunnat ta vid men nu finns ju Helena som äntligen är beredd. Jag hoppas och tror att hon och fler i styrelsen kommer att finna nya medlemmar som vill något och som har lusten att göra upplevelser för medlemmarna.
Jag har upplevt mycket skoj med andra i föreningen både på hemmaplan och i landet i övrigt. Att vara rbu;are har gett mig mycket, för styrkan den får vi av att träffa andra föräldrar i samma situation.
Aldrig att jag glömmer alla möten med föräldrar som inte orkat mer men som blivit lyfta av att mötas på föräldraträffar.
Nu är det nya tider och vad jag ska göra med den tiden det ska jag ta och fundera på.. just nu är jag i avslutningsfasen.
