Tankar..

Tiden går och jag hade glömt denna bloggen, det har hänt mycket sedan sist och jag har varit långt under isen. Börjar klättra upp igen men måste vakta noga på stressen så den inte tär mig.

Mycket på jobbet och mycket privat.

Tankar och känslor kring vänskap, på människor som inte hör av sig, bryr de sig eller inte? Släppa taget om saker som tär, tankar som gör ont. 

Just nu kan man nog säga att det är stängt på grund av ombyggnad..

Halva januari..

Halva januari har gått, vet inte var tiden tar vägen men fort går det..

Det händer en del, bra saker på sikt hoppas jag. Tar tag i surdegar som jag hoppas blir till ett gott doftande bröd! Ja det är nog så att nu ska de frön jag sått skördas!

Lugnet inombords växer

Inte mycket fart på denna blogg kan jag säga.. Hade en tuff vår då allt verkade ur spel.. när ungarna mår dåligt då mår jag också dåligt. Kan ju inte påstå att allt är radrätt vad det gäller dem än, dotter dras med sina sjukdomar och sönerna har sitt men det är ändå lugnare. Hjälpen kom som jag bad om!

Att känna tillit och lugn i situationer som jag tidigare gått igång på känns skönt, nåja än är jag inte fullbordad.. det vore skryt att säga det. Men jag bjuder in mig själv till att delta i livet, göra saker som fyller mig med glädje, behöver inte vara dyra saker eller andra ting. Bara detta att gå på en spännande föreläsning! Har förmånen att bo i Gagnef och i församlingsgården där anordnas föreläsningar med intressanta föreläsare och ämnen för 40 kr. Är ju nästan gratis det!

Umgås med vänner jag mår bra av och väljer bort det andra som tömmer mig på energi.. ser med glädje fram emot vad som komma skall. Först ska vi nu ha en skön jul och umgås med barn, barnbarn, syskon med familjer, föräldrar.

 Njuter av vårt hus som jag älskar, här mår jag bra!

Mycket att fundera på

Krångel och kaos!? När ska det vända, börjar bli trött nu.. det räcker, jag ger mig.. hissar vit flagg!!

En tung höst har gått över i en tung vår.. som dessutom aldrig kommer.. suck. 12-25 grader kallt om nätterna och först idag var det varmgrader på dagen så snö och is smälte.. liiiite..

Det sägs att man inte får mer än man orkar bära.. kan säga att jag måste då vara stark som en oxe..

 

Men själv känner jag mig som en liten tyst ledsen mus.. försöker ta dag för dag, prioriterar jobbet. Det andra som jag skulle behöva orkar jag inte..  

Nä nu måste det vända, jag ber..

Så är beslutet taget.. skönt!

Jag har varit medlem i RBU (rörelsehindrade barn och ungdomar) sedan 1997 och varit ordförande i.. ?.. kanske 13-14 år. Har jag faktiskt glömt bort..

NU har jag bestämt mig för att avgå och hur skönt är inte det då?! I många år har jag varit en trött ordförande som ändå stannat kvar för att vi inte haft någon som kunnat ta vid men nu finns ju Helena som äntligen är beredd. Jag hoppas och tror att hon och fler i styrelsen kommer att finna nya medlemmar som vill något och som har lusten att göra upplevelser för medlemmarna.

Jag har upplevt mycket skoj med andra i föreningen både på hemmaplan och i landet i övrigt. Att vara rbu;are har gett mig mycket, för styrkan den får vi av att träffa andra föräldrar i samma situation. 

Aldrig att jag glömmer alla möten med föräldrar som inte orkat mer men som blivit lyfta av att mötas på föräldraträffar. 

Nu är det nya tider och vad jag ska göra med den tiden det ska jag ta och fundera på.. just nu är jag i avslutningsfasen.

Ja inte vet jag..

Ibland är det jobbigt.. jag är en tänkande människa. På gott och ont..

Hela mitt liv har jag upplevt det jobbigt med att hålla sig sams med andra.. vad är det som retar andra så?  Ok jag vet att jag är ibland brutalärlig och har många tankar om medmänsklighet, att vara snäll med varann, att tänka på andra,  att tänka mer på andra än mig själv. Jag vet inte om det är bra.. Nä tydligen inte..

Jag avskyr sådana där uttalande om "negerboll" Vad är problemet egentligen.. -Jag har alltid sagt negerboll.. så varför ska jag INTE få säga det.. Fy vilken töntig kommentar. När mina barn var små, de är idag 27, 29  och 32 så lärdes barnen att det heter chokladboll.. är det ett problem egentligen? Vi säger chokladboll i min familj och tänk.. vi överlever detta för det är ju precis vad det är!!
Vad är det med människor egentligen? Jag har en stark tro på mänskligheten men blir ledsen när jag ser de som har mycket men som ändå inte unnar andra att ha..

Det har varit en tuff tid

Att inte vi hävt ihjäl oss.. Gym släng dig i väggen. Vi har flyttat saker sedan mitten på augusti.. tömt svärmors  garage och källare. 7 släpvagnar med bara skräp plus allt vi kört till svärmor och Röda korset. Burit, burit, burit fast jag inte orkat. Ont i kroppen så jag inte kunnat sova.. cirkus kan jag lova. 

Mitt i allt blev svärfar dålig, sista tiden hade han bara sovit när man var där. Så en dag, för övrigt dagen efter han skrev på fullmakten så svärmor fick sälja huset till oss, då blev han okontaktbar.. slutade äta och dricka så nu visste vi att den sista tiden hade inletts för hur länge lever man utan mat och dryck? 

Var vid huset och grävde i landen, upptäckte att min telefon slutat fungera, de hörde vad jag sa men inte jag dem. Rolf ringer, han själv är till Stockholm för att röntga nacken, mor har ringt.. ring henne smsar han!

Kastar mig i bilen och hem, svärfar är dålig så jag skjutsar ner henne till Älvudden, dit kommer även lillebror och till slut även Rolf som var på hemväg och satt som på nålar på tåget. Nåväl, han hann dit medan liv fanns kvar, jag åkte hem då de var där vilket var det viktigaste. Sambon kommer hem vid 18.30 och då var det över. Svärfar fick ett lugnt insomnande.

Vi befann oss som i ett vakuum med flytt upp över öronen och samtidigt ska vi kunna fungera som ett stöd för svärmor och oss själva..  dagen efter var vi hemma från jobbet bägge två och var vid huset och fortsätte tömma källaren då ringer telefonen. Lillebror har krockat med sin vespa.. vi hör ambulansen och springer ner till backarna.. NEJ! Han är vid medvetande men klagar på smärta i rygg och ben. De tror han har brutit bägge benen. 

En tant på 90+ har rattat sin bil och gjort en vänstersväng framför honom.. han har inte en chans att väja.. 

Han hade ett krossat knä, skärskador i det andra och kommer att få men för livet, men han lever..  Till saken hör att han skulle hjälpa oss att flytta och vi honom. De skulle flytta helgen efter oss.. Nu ställdes allt på sin spets, han låg på sjukhus och blev opererad, hans sambo fick packa ihop och städa deras hus själv. Vi fick fortsätta tömma huset själva.. inget jag önskar någon denna pärs!

Så hade vi dit tapetserare, vi skulle flytta in den 15,e september. Nu blev det inte klart som det var sagt så vi fick tänka om, hade flytthjälp så vi körde allt löst och satt det nere i källaren och där blev det fullt en gång till..  Helgen efter var det inflyttningsklart så då tog vi vårt pick och pack som var kvar i lägenheten och flyttade till VÅRT hus, så underbart.

Vi hade förråden kvar så det blev till att lämna all röra i huset och fortsätta rensa upp i lägenheten. Skulle få städhjälp men hon blev sjuk så det var bara att hugga i en gång till med energi som inte fanns. Sista september blev allt klart och det var så skönt att känna att nu kan vi koncentrera oss på huset.

Har sedan dess försökt få ordning här hemma.. har sovit som en stock efter allt som varit och sakta återhämtar vi oss och en dag i taget så får vi undan saker som står.. men det är mycket kvar än..  så det är väl bara att fortsätta gni när orken faller på.