Härliga vår!

Nu var det längesen jag skrev, inte mått så bra så allt jag skrev kändes bara som om jag spydde galla över något. Nu har jag i alla fall kommit iväg till en kurator för att prata av mig. Livet runt omkring börjar också lätta. Så nu känns det lite bättre.


Älskar våren, det är den bästa tiden på året. Ja, ja.. älskar sommaren och hösten också, de står för något annat men våren är speciell. Vatten som brusar, får ett speciellt pirr i magen av översvämmande vatten. VET att det inte är kul för den som drabbas men det pirrar ändå..

Eftersom jag inte mått bra och det under ganska lång tid så finns det nu ingen återvändå, nu ska jag reda ut saker för vad de är. Ensamhetskänslan.. hur gör jag med den? Att inte bli lyssnad på? Hur gör jag i de sammanhang som jag upplever att när jag säger något så är som om jag inte syns, flera gånger får jag ropa till samlingen av människor som inte lyssnar, beror det på dem eller mig.. Funderar.. Det finns stunder när jag verkligen tänkt, vad gör jag här med de här människorna? Vad tillför de mig?

Å andra sidan så finns det ställen där de verkligen lyssnar som tex på mitt jobb, cheferna tar mig på allvar.. betyder mycket för mig!

Hade en härlig valborgsmässoafton med körsång (av oss i kören), vi klarade oss från regnet, det kom senare.. och så umgicks vi med svägerskan och hennes familj. Trevligt!

Nu hoppas jag att jag kan hålla i detta med skrivandet.. Ha en skön första maj, trots regnet!